Den viktigaste relationen i ens liv är den man har med sig själv (något jag hörde i The Hills en gång, dock inte mindre sant för det). Men om ingen annan ser det man själv ser? Om ingen annan håller med en om vad skönhet är och att man själv har det? Spelar det då någon roll hur bra man mår med sig själv för att kunna ändra det? Är vi ändå lite beroende av andra? Ni vet den där personen som ni kollar på och frågar er: "Vad tänkte hon när hon satte på sig de där kläderna imorse? Fanns det inte ett tillfälle då hon gick förbi en spegel och såg hur det ser ut?" Men tänk om ni var den personen i andras ögon? Tänk om ni var den som borde gå ner några kilon eller sminka er mindre? Hur vet man vad som är skillnaden på komplex och andras sanning? Jag har funderat på det en hel del när jag pratar med mina tjejkompisar angående andra, för det gör jag. Jag tänker inte ljuga och säga att jag inte har åsikter om andra som jag delar med mina vänner för det vore som sagt en lögn. Jag är glad att jag inte vet vad alla säger om mig men ibland undrar jag ifall det hade hjälpt mig. Om man nu inte trivs med sig själv och andra inte heller tycker om en vad är då meningen med att försöka? Om man visste alla åsikter folk hade om en skulle det inte göra livet lättare? Om ens omgivning gillar en även ifall man inte gör det själv så är det ju alltid ett steg i rätt riktning. Sedan brukar det ju vara så att när andra tycker om en så brukar man också göra det själv, just för att man lever på andras åsikter. Men sedan finns det ju den här teorin om att vara sig själv. Vad är rätt? Bara en tanke...

Bara en massa frågor som ändå inte löser någonting. Inte mycket till inlägg.

Ni MÅSTE gå in på Lelins blogg och läsa hennes senaste inlägg. Min kommentar? "Frågan är om man kan bli kär i ett blogginlägg? :o"

Tycker hon har gjort sig förtjänt av ett fint julbrev som hon faktiskt får i tid, så jag ska börja med det så fort jag är klar med allt annat som ska fixas inför morgondagen.

Min fina Elin ♥

Sitter just nu och väntar på maten som kommer alldeles strax, det vill säga med pappa. Lyssnar också på varenda version av "I like to move it" jag kan hitta på youtube. Vi har ju den imorgon på julavslutningen i vår dans så här är det taggande på hög nivå. Martina ska filma allt så ni kanske, någon gång i framtiden, om hundra år skulle jag gissa, får se den.

Om någon timme så befinner sig säkert hela klassen i nåot klassrummen någonstans i den här byggnaden och dansar och övar sönder tills imorgon. Sen drar jag och Julia hem till mig och äter upp allt vi har i köket och allt som är ätbart i andra rum och sedan ska jag börja skriva mitt julbrev till Elin. Hon och jag har nämligen kommit överens om att skriva varsitt jättegulligt brev till varandra plus att hon ska få ett par skor som jag inte vill ha, i julklapp förstås.

Nu drar jag, hejdå / Edmund :D

Jag är verkligen världens sämsta bloggare, borde inte äns kalla mig det. Har inte kunnat sitta vid datan under hela helgen för jag har dragit på mig en förjävlig fökylning som verkar vilja ta dö på mig. Jag hatar att vara sjuk, känns som man ska dö. I söndags låg jag i sängen hela dagen för att det bokstavligt talat kändes som jag skulle gå sönder någonstans om jag reste mig. 38 grader feber är inget jag vill rekommendera. Om ni råkar drabbas så rekommenderar jag te, i mängder. Jag skulle inte klara mig utan mitt te. Favoriten är Liptons vaniljte. Oh, I love! Tajmingen hade ju inte kunnat vara bättre heller. Imorgon är det julavslutning och slemmet tar snart upp alla plats där mina inälvor borde finnas. Snyter mig stup i kvarten men ändå tar det aldrig slut... Känner ni att det börjar bli för mycket detaljer? Jo, jag med. Aja, nu ska jag återgå till att försöka komma in på facebook och om det fortsätter misslyckas får jag väll återgå till mitt JÄTTEROLIGA no arbete. Denna dag hade kunnat vara bättre, på alla sätt...

Allt jag skriver borde ni läsa med en nypa salt. Det var som sagt bara en text och inte verklighet. Den handlar inte om mig eller någon jag känner. Men bara för det så betyder inte det att det inte är någonting som angår mig. Som jag har skrivit tidigare, folks välmående med sig själv är någonting som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och det är någonting jag vill kämpa för. Det är väll det jag försöker med i bloggen även ifall jag inte kommer någonstans.

Jag vill bara klargöra vad meningen med min blogg är. Min blogg är den plats där jag kan lätta mitt hjärta. Skriva ner alla mina tankar och känslor jag har just här och just nu. Jag provoserar inte och tänker inte någonsin börja med det. Det är bara ärlighet rent igenom. Min blogg är vem jag är.

Fotograf: Emma Hansson 

Ni får förlåta mig men jag orkar inte skriva om filmkvällen helt enkelt, har ingen lust. Det kanske blir några bilder där ifrån, någon gång men det är bara kanske. Ska dock skriva om julavslutningen och hur det går med den. Det lovar jag!

Over and out! Vi hörs väll imon om ni har lust att kolla in? Godnatt.

If you really knew me you would know that I'm bleeding

You would see I'm hurting even though I'm smiling, with no feeling

                                                  
                        ~ Egna ord