Jag antar att rubriken hör ihop med texten jag nu tänker skriva. Jag vill bara för an stund vara känslosam och prata om det samhälle vi byggt och allt annat som finns där någonstans mellan himmel och jord.

Jag tänker gå tillbaka till det här ämnet jag alltid hamnar på, killar är svin! Nämen allvarligt nu tjejer, hur trötta är ni inte på att bli sviken och lämnad i skiten liksom? Med ett brustet hjärta och tårar lämnar de en och glömmer det på två dagar, precis som om det aldrig hänt. Förlåt om det är någon kille som nu läser detta (inte troligt med tanke på mina 2-5 läsare), verkligen, men jag tål er inte. Jag kan verkligen inte förklara den här känslan för jag har aldrig känt den förut men om man säger så här, tänk er känslan av att vara så kär att man inte vet vart man ska ta vägen, det är ungefär likadant fast motsatsen. Varenda kille jag ser får mig att undra hur många tjejer de sårat bara idag. Jag inser att jag låter patetisk och fullt pessimistisk men av egen erfarenhet och andras berättelser så litar jag inte på någon kille överhuvudtaget, inte alls. Det har börjat bygga på en slutsats, killar har inga känslor. Det kan de inte. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, jag har bara inget hopp kvar angående dem, så är det bara. Ibland blir jag så ledsen av tanken att jag messar min bästa killkompis i hopp om att han kan bevisa hur fel jag har... inte äns han kan det. Men när jag kommer med mina resonemang om att jag ska bli lesbisk nunna så börjar jag tänka på oss tjejer... är inte vi rätt sviniga också? Inte på samma sätt riktigt men väldigt mycket mot varandra. Ena dagen älskar vi hon som står jämte och andra dagen skulle man göra vad som helst för att få gå och slita av henne allt hår. Vi är mer falska skulle jag påstå. Det är så jag känner mig just nu. Jag tror inte någon vill vara sådan men det är sådan man har blivit under tiden man byggt denna mur mot omvärlden och blivit tvungen att kämpa med allt man har för att hålla sig kvar på benen och komma ihåg vem man är. Men hur ska man komma ihåg sig själv när man inte visste det från början? Tänk om man är vilsen och bortkommen redan från början, vart börjar man då? Om du känner igen dig i det här borde du förmodligen inte fortsätta läsa det här för jag vill inte ge dig fel uppfattning. Du ska börja livet i din egen takt och göra dina egna misstag, inte läsa från någon som bara fått för mycket av det och whinar om allt som går att hitta något fel i. Jag tror man bara behöver en lagom mängd av livet, ibland blir det för mycket och ibland tycks det inte hända någonting. Vi lever i det avlånga landet lagom! Just det med att göra sina egna misstag tycker jag är väldigt viktigt. Folk ska inte säga till en vad man ska göra för man lever bara en gång så låt en då leva sitt liv när man då får denna chans, denna enda chans. "Man lever bara en gång" ... jag börjar få allt fler och fler motton. Jag har aldrig riktigt tänkt på detta uttrycket men tänk efter, alltså redigt tänk... Är det inte otroligt? Allt kanske slutar imorgon eller om en månad eller kanske inte förens om 50 år men detta är allt man får, en enda chans att göra allt det som känns rätt och ibland till och med det som känns fel. Så jag vill uppmana alla att tänka på detta uttryck nästa gång man står inför ett svårt val. Du får bara en chans. Vänta inte på att livet ska krocka med dig, kör förbi och träffa det istället. Lev för de stunder då man inte vill att någonting ska förändras och lär av de du skulle vilja radera.

Låten i rubriken:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nej hörni, nu drar jag. Jag flyttar till Devote så ägna er överflödiga fritid på min blogg där istället. Puss! NY BLOGG, KLICKA HÄR! ...

Fick en kommentar som förvånade mig i fredags, av Lovisa. "Du har blivit jättedålig på att blogga". Men asså jag blir förvånad för att någon överhuvudtaget läser min blogg så nu får jag väll ta tag i det här för er som faktiskt gör det. ...

Blir inte riktigt som vi planerat ikväll men vi löser det på något sätt. All in baby!    Nu MÅSTE jag dra, bilder och allt kommer när jag har tid. Ha en awesome kväll för det tänker jag ;) ...

... för att citera Elin, klok kvinna det där. Lovisa ringde precis och sa att dom är påväg hitåt så nu blev det bråttom helt plötsligt. Okej, jag ska dra dagen snabbt. Idrott, engelska, fittigt spanskaprov och sen hemkunskap. Jag och Julia är SÅ gr...

Elin åkte hem för en stund sen, haft ett danspass i typ 2 och en halvtimme, skönt! Det är det faktiskt! Hur äckligt svettig och trött man än blir så måste jag erkänna att det är grymt kul. Jag älskar att dansa sen är det bara den där delen med att va...