Utmattad både på utsidan och insidan, orkar ingenting längre. Åt helvete med det här!

Ska upp och slicka mina sår med en dusch och att komma i säng någolunda tidigt.

Tack, för att ni låter mig skriva saker som dessa och när jag är i tillstånd som nu.

Ha det så bra.

The worst day sins yesterday

Tycker förresten att version två av Airplanes är grymt bra, minst lika bra som originalet. Kan det bero på att allt som har med Eminem att göra är kärlek i mina öron?

Tycker dock att version två av Love the way you lie kan suga något, riktigt hårt.

Det är inte min dag idag, jag antar att det inte varit det på ett bra tag nu. Jag förstår om ni är trötta på att läsa allt mitt gnällande och om ni tycker att whina är allt jag gör men det är ingen som tvingar er att läsa bloggen, right?

Har inget mer att säga, bilden säger allt.

I lördags när jag vid sju tiden på kvällen hade som tråkigast så kommer jag över ett program på MTV, If you really knew me. Det handlar om ett high school i USA där det, precis som på, vad jag skulle tro, alla skolor finns de sjukaste gruppindelningarna och statusgrupper som förstör trivseln i skolan. "Töntarna" känner sig så nedtryckta och underlägsna att en del har kommit till en punkt då de inte längre vill leva. De har försökt att begå självmord. En organisation, Challenge day, kommer till skolan och håller i några övningar för majoriteten av eleverna. De får öppna sig helt för folk de kanske aldrig snackat med och det kanske låter jättedumt men det är så rörande och man känner igen sig i allt de pratar om. Jag tror bara det kommer föra eleverna närmre varandra och göra dem mer förstående för att de nu vet om att de inte är ensamma i sin situation. Jag vet inte hur många gånger jag grät men det är verkligen otroligt rörande och fint. Jag kan inte riktigt beskriva det men om ni kollar på det så talar det nog för sig självt. Det är ett "måste se" helt enkelt.

Lördagar kl 19.00 på MTV.

Detta teknet är det globalt officiella för "jag älskar dig".

http://c8210prao.wikispaces.com/Andersson+Emma

Länk till min första praodag. Där kommer jag också skriva som en praodagbok i slutet på varje dag denna veckan. Ta dock hänsyn till att jag inte använder samma språk som jag gör här i bloggen eftersom de flesta av mina lärare kommer att läsa allt som skrivs där. Ni kan också läsa om min prao i åttan förra året, lika hemsk den. Kolla gärna in på min praoblogg eller någon av mina klasskompisars genom att klicka på ett namn till höger.

Nu kan jag ju skriva allt det jag inte tog med där; JAG HATAR DET SOM FAN, DET ÄR SOM ATT LEVA I SIN VÄRSTA MARDRÖM. ÅT HELVETE MED PRAO! Asså ni fattar inte vilken ångest jag hade igår när jag och Julia gick och la oss, för jag sov ju hos henne så jag kunde åka med henne och hennes mamma in till Nöbbele förskola. Det var inte förgäves heller. Det var precis lika förjävligt som jag hade förväntat mig att det skulle va. Äckliga jävla ungjävlar! Jag skulle fan hellre dö nu än att gå dit imorgon igen. Åh ni fattar inte, JAG HATAR DET! De orden kan aldrig slitas ut gällande det här. Usch, fyfan! Skjut mig?

Jag vet att jag typ lovade er bilderna på det som följde med mig hem från stan men jag orkade inte. Var så jävla sur för att jag inte hittade någon vinterjacka så ja. De kommer säkert upp någon gång i veckan när jag hinner men den jävla praon tar död på mig. JAG HATAR DET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!