emmaanderzzon

Senaste inläggen

Av Emma Andersson - 20 februari 2011 22:49

Någon som har tråkigare än mig får man fan leta efter. Sitter nu och googlar mina polare... Har jag sagt tillräckligt?

Av Emma Andersson - 20 februari 2011 20:08

Kom hem för bara en stund sen. Har varit och handlat med pappa. Ni kan nu kalla mig SuperhandlarN för jag är proffs, haha nej nu är jag töntig. Fick med mig en ny parfym. Ojojoj köper parfym på Maxi, haha. Den luktar gott och kostar 50 spänn. Varför ha en omtalad parfym när ingen egentligen bryr sig?

     

Maxi, 50:-


Dagens look:

  


Tänkte redigera den, ta bort alla stora äckliga finnar och göra mig mindre blek i ansiktet men äh. Ni får ta mig som jag är, som jag föddes.

Av Emma Andersson - 20 februari 2011 14:00

Har suttit här alldeles för länge nu. Kanske borde gå upp och byta om till... något annat än ett nattlinne. Vi ska åka och handla sen så det börjar bli på tiden.

Hör nog av mig senare. Puss!

Av Emma Andersson - 20 februari 2011 13:53

Eftersom jag, för andra gången på en månad, har slarvat bort mammas busskort så får jag denna månaden bara 336 kr, 50 kr fick jag för att jag strök igår. Därför blir det ingen shopping varken idag med Elin som var planerat, eller på hela månaden. JAG DÖR! Jag som hade kollat in extra mycket snyggt till detta barnbidraget, fan. Min klantighet tar över mitt liv.

  

De vill ha mig och än mer, jag vill ha dem.

Av Emma Andersson - 20 februari 2011 13:42

- Åh, hon skulle vara så söt om hon var smal (kan möjligtvis också ha uttryckts "inte var stor").

                                                ~ Min mor (hon med vattenballongen)


Sen när kan man inte vara söt bara för att man är stor och vad är det för jävla skit regel? Vi kollade på QX Gay galan igår där Sarah Dawn Finer uppträde. Hon är grymt söt och hennes röst, gosh!


Klippet är dock inte från Gay galan. Hittade inget där ifrån.


Av Emma Andersson - 20 februari 2011 13:09

De där orden, de satte sig och fastnade. Det sitter i huvudet men det gör ont i hjärtat.

I torsdags när vi hade muntligt NP i svenska så fick vi lyssna på några texter som vi sedan skulle diskutera två och två. Det var en av dem som jag fortfarande går och tänker på, ett bevis på att världen måste göra förändringar. Texten handlade om en tjej, låt oss kalla henne Lina, som blev mobbad för att hon en gång stått upp mot mobbarna som mobbade en annan tjej innan. När Lina fyllde år så blev hon tvingad att ställa sig i en iskall dusch med kläderna på men skolan skyllde detta på ”tradition”. Men när blev trakasserier och förolämpningar tradition? Hon blev så grovt misshandlad att hon nu är förlamad i benen, hon kan inte gå längre. Ambulansen hade kommit och hämtat henne flera gånger men när hon tog upp det med Skolverket kallade de det för ”olyckshändelser”. Jag har nog aldrig blivit så förbannad i hela mitt liv. Hör de själv hur det låter? Varför gör de då ingenting åt det här? Varför försvarar de sådana här handlingar? Jo, för det är lättare. De orkar inte ta tag i det så de finner utvägen i att vända andra kinden till. Det sämsta man kan göra mot ondska är att inte göra någonting alls. Det är nog det som är värst. Jag är precis som dem. Jag står, precis som Skolverket, passivt bredvid och ser på när det händer. Enda skillnaden är att jag inte väljer att befinna mig i den här positionen. Jag väljer inte att vara maktlös. Jag hade nog inte kunnat leva med mig själv om det var jag som satt och tog alla dessa idiotiska beslut. Åh, jag önskar det var jag för då skulle det se annorlunda ut.

Det enda ord som egentligen slår mig när man pratar om det här är ”varför”. Varför mobbar man? Varför tar inte Skolverket tag i det? Varför tar inte någon tag i det, vem som helst? Varför tar inte alla tag i det? Varför ser man inte hur fel det är?

Jag vill så gärna hjälpa. Jag vill hjälpa den som blir så brutalt mobbad att den förlorat hoppet. Jag vill hjälpa den som känner sig förtryckt.

Jag tror egentligen inte det är slagen som gör mest ont. Jag tror att rädslan blir så outhärdlig att man börjar ifrågasätta om man förtjänar den behandlingen. Jag tror att det är känslorna som är det mest plågsamma. Jag vill så gärna bota de känslorna. Jag vill skänka pengar men har inga. Jag vill starta en insamling men vart börjar man(?). Jag vill jobba för Friends eller Bris men har inte åldern inne. Så här står jag, passivt och hjälplös.

En grej måste jag göra väldigt klart. Vuxna och människor i allmänhet pratar om att mobbning är en naturlig del av skolgången, att alla någon gång blir retade. Det är det inte! Mobbning är allt annat än naturligt. Och om alla nu går igenom det, varför gör vi inte något åt det så att ingen behöver gå igenom det. Så mycket smärta som det medför, man får inte ut något bra ur det, inte äns mobbarna. Jag förstår inte att vi låter detta ske när det skulle vara så enkelt att kämpa emot det. Det är inte deras kamp, det är vår, allas.

Jag hatar det här! Jag hatar att det måste vara så här!

Orden tar slut. Vad finns det mer att säga?




Av Emma Andersson - 20 februari 2011 12:25

God bless this man! Speechless..

Skapa flashcards