De där orden, de satte sig och fastnade. Det sitter i huvudet men det gör ont i hjärtat.

I torsdags när vi hade muntligt NP i svenska så fick vi lyssna på några texter som vi sedan skulle diskutera två och två. Det var en av dem som jag fortfarande går och tänker på, ett bevis på att världen måste göra förändringar. Texten handlade om en tjej, låt oss kalla henne Lina, som blev mobbad för att hon en gång stått upp mot mobbarna som mobbade en annan tjej innan. När Lina fyllde år så blev hon tvingad att ställa sig i en iskall dusch med kläderna på men skolan skyllde detta på ”tradition”. Men när blev trakasserier och förolämpningar tradition? Hon blev så grovt misshandlad att hon nu är förlamad i benen, hon kan inte gå längre. Ambulansen hade kommit och hämtat henne flera gånger men när hon tog upp det med Skolverket kallade de det för ”olyckshändelser”. Jag har nog aldrig blivit så förbannad i hela mitt liv. Hör de själv hur det låter? Varför gör de då ingenting åt det här? Varför försvarar de sådana här handlingar? Jo, för det är lättare. De orkar inte ta tag i det så de finner utvägen i att vända andra kinden till. Det sämsta man kan göra mot ondska är att inte göra någonting alls. Det är nog det som är värst. Jag är precis som dem. Jag står, precis som Skolverket, passivt bredvid och ser på när det händer. Enda skillnaden är att jag inte väljer att befinna mig i den här positionen. Jag väljer inte att vara maktlös. Jag hade nog inte kunnat leva med mig själv om det var jag som satt och tog alla dessa idiotiska beslut. Åh, jag önskar det var jag för då skulle det se annorlunda ut.

Det enda ord som egentligen slår mig när man pratar om det här är ”varför”. Varför mobbar man? Varför tar inte Skolverket tag i det? Varför tar inte någon tag i det, vem som helst? Varför tar inte alla tag i det? Varför ser man inte hur fel det är?

Jag vill så gärna hjälpa. Jag vill hjälpa den som blir så brutalt mobbad att den förlorat hoppet. Jag vill hjälpa den som känner sig förtryckt.

Jag tror egentligen inte det är slagen som gör mest ont. Jag tror att rädslan blir så outhärdlig att man börjar ifrågasätta om man förtjänar den behandlingen. Jag tror att det är känslorna som är det mest plågsamma. Jag vill så gärna bota de känslorna. Jag vill skänka pengar men har inga. Jag vill starta en insamling men vart börjar man(?). Jag vill jobba för Friends eller Bris men har inte åldern inne. Så här står jag, passivt och hjälplös.

En grej måste jag göra väldigt klart. Vuxna och människor i allmänhet pratar om att mobbning är en naturlig del av skolgången, att alla någon gång blir retade. Det är det inte! Mobbning är allt annat än naturligt. Och om alla nu går igenom det, varför gör vi inte något åt det så att ingen behöver gå igenom det. Så mycket smärta som det medför, man får inte ut något bra ur det, inte äns mobbarna. Jag förstår inte att vi låter detta ske när det skulle vara så enkelt att kämpa emot det. Det är inte deras kamp, det är vår, allas.

Jag hatar det här! Jag hatar att det måste vara så här!

Orden tar slut. Vad finns det mer att säga?

God bless this man! Speechless..

Nu är det för övrigt SPORTLOOOOOOOOOV!

Blev då ännu en ändring i gymnasievalet men fler blir det inte för NU är det för sent. Känner mig jättenöjd.

1: Estetiska, musik på Katedral

2: Samhällskunskap, beteendevetenskap på Växjö Fria Gymnasium

3: Hotell och turism, turism och resor på Kungsmad

4: Estetiska, media på Kungsmad

5: Estetiska media på John Bauer

Känner att jag kunde skippat de två sista men hellre för många än för få.

Vill verkligen gå och sätta mi framför Let's dance nu men jag måste skriva ett inlägg till, SÅ KUL!

Mamma kom precis ner för trappan och höll en vattenballong mellan benen och sa: "nu ska du få se på stora feta kukar!" Sedan gjorde hon en dans samtidigt som hon sjöng: dinge-linge-ling-ling-ling-ling, fortfarande med vattenballongen mellan benen... det är nu man ska börja undra va?

Nej, nu tänker jag fika och sedan plugga. Jag får duscha på morgonen imorgon istället. Förlåt för de tråkiga inläggen idag. Godnatt!

När jag äntligen fått ihop en ny MSN, med hjälp av Eric (hej jag behöver hjälp med allt) så kommer jag på att jag ändå inte kan trycka på knappen där man laddar upp videoklipp från datan till youtube. Alltså, all denna ilska och allt krånglande i onödan. Jag slösade en timme på att sitta här och vara förbannad när jag egentligen borde ha duschat, pluggat eller gått och lagt mig. Fyfan...

Ska det vara så jävla svårt att skaffa en ny MSN? FYFAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!