Hej, jag är fetast i världen och stolt över det.

Listar det bästa som finns, mat. Mina tio favoriter.

Från gott till godast så på plats nummer tio kommer:

Proviva Female med smak av mango. Vet inte vad man ska kalla den här sortens dryck men jag bestämmer att det är en slags smoothie.

Hur ska den drickas?

Nerkyld och med en tidning knät när man sitter ihop kurad i soffan med en filt över sig, that's the way.

På nionde plats:

Nu när det snart är semletider så kändes denna favorit väldigt passande. Hemgjord ska det vara men köpt funkar i nödlägen.

Hur ska den ätas?

Först tar man av locket och sedan äter man upp det mesta av grädden genom att sleva upp den på locket. När det bara är botten kvar så äter man sig runt (kanterna) tills man kommer till mitten där mandelmassan vilar så fint. Den måste man äta sist, måste!

På åttonde plats:

Melon i alla former, färger och storlekar... men helst vattenmelon och honugsmelon.

Hur ska den ätas?

Skuren i skivor (som på bilderna). Kärnorna dör man inte av så de får man inte pilla bort. Man ska helst sitta framför tvn och ha huvudet riktat nedåt men ögonen på tvn. Slaffsigt ska det vara, med ett par servetter till hands. Det ska vara så att det rinner om munnen, droppar från hakan.

På sjunde plats:

En köttbullsmacka som man kan se är hemgjord. Inget gegg och bajs på, bara smör och köttbullar. Brödet är valfritt, funkar till nästan vilket som helst förutom baguette. Om man nu verkligen är sugen på en baguette och köttbullar så måste man lyxa till det lite med sallad och gurka och sådant. Nästan lika gott.

Hur ska den ätas?

Denna otroliga macka, är lika god i alla lägen så välj du :)     

 På sjätte plats:  

Prinsesstårta! Grön marsipan och en röd ros med ett grönt blad liggandes på sidan på toppen.

Hur ska den ätas?

Som en riktig gammeldags fika, med kaffe och inget annat än kaffe. Själva tårtan ska ätas med gaffel, sååååå mycket godare då. Tårtan ska befinna sig i jag-kommer-inte-bli-gift-i-år-position och när man stoppar in en bit i munnen så vänder man på gaffeln så att tårtan läggs mot tungan och inte gommen.

På femte plats:

Chiquita smoothie med smak av mango och passionsfrukt. Lite syrlig smak.

Hur ska den drickas?  Man ska inte riktigt dricka den, snarare smutta tills man undrar vart fan allt tog vägen. Helst så ska man inte äta eller dricka något annat under tiden, bara det här. En riktig smoothie stund utan något annat.

På fjärde plats:

Våfflor med jordgubbsylt och grädde.

Hur ska den ätas?

Direkt ifrån järnet. Med jordgubbsylt och grädde, sylten ska vara på grädden och inte tvärtom, som på bilden alltså. Inget extra socker eller något annat gojs på. När man fått upp det så fint så ska man gegga ihop det tills man nästan blir äcklad av röran. Det ska bli rosa, typ ljus gammeldags rosa. Sedan äter man det som vanlig mat. Inga indelade hjärtan (de ska ändå krossas sedan) som man äter med händerna. Som vanlig mat, med kniv och gaffel.

På tredje plats:

Toast med skinka, grillkrydda och ost (i den ordningen).

Hur ska den ätas?

Ljummen, så man inte bränner sig. Framför tvn och utan något att dricka så att man får springa upp och hämta lite vatten när den är slut. Bestick kommer inte på fråga här är det bara händerna som gäller (på något sätt fick jag det där till något perverst i mitt huvud).

På andra plats:

Majs, helst inte majskolvar. Majs som man kan äta med sked.

Hur ska den ätas?

I en djup tallrik med sked, sent på kvällen när alla andra har gått och lagt sig.

På första plats, trumvirvel tack:

Vanligt, hederligt lösgodis. Mer spännande än så blir det inte.

Hur ska det ätas?

Framför den bästa filmen man kan hitta. Jag rekommenderar då Titanic eller The Notebook. Direkt ur godispåsen som är så full att den nästan går sönder i botten och med en läsk, helst fanta, inom räckhåll.

Nu ska jag gå och plocka upp lite fryst majs och hälla upp i en skål och sedan ta med mig det till sängen. Jag tror jag nu, om det är möjligt, ses som ännu sjukare i era ögon men hey, I'm a crazy fatass. Godnatt min glada vänner och kör hårt som fan imorgon när lovet börjar på riktigt :D Poss!

Alla bilder är lånade från Google.se

Någon som har tråkigare än mig får man fan leta efter. Sitter nu och googlar mina polare... Har jag sagt tillräckligt?

Kom hem för bara en stund sen. Har varit och handlat med pappa. Ni kan nu kalla mig SuperhandlarN för jag är proffs, haha nej nu är jag töntig. Fick med mig en ny parfym. Ojojoj köper parfym på Maxi, haha. Den luktar gott och kostar 50 spänn. Varför ha en omtalad parfym när ingen egentligen bryr sig?

Maxi, 50:-

Dagens look:

Tänkte redigera den, ta bort alla stora äckliga finnar och göra mig mindre blek i ansiktet men äh. Ni får ta mig som jag är, som jag föddes.

Har suttit här alldeles för länge nu. Kanske borde gå upp och byta om till... något annat än ett nattlinne. Vi ska åka och handla sen så det börjar bli på tiden.

Hör nog av mig senare. Puss!

Eftersom jag, för andra gången på en månad, har slarvat bort mammas busskort så får jag denna månaden bara 336 kr, 50 kr fick jag för att jag strök igår. Därför blir det ingen shopping varken idag med Elin som var planerat, eller på hela månaden. JAG DÖR! Jag som hade kollat in extra mycket snyggt till detta barnbidraget, fan. Min klantighet tar över mitt liv.

De vill ha mig och än mer, jag vill ha dem.

- Åh, hon skulle vara så söt om hon var smal (kan möjligtvis också ha uttryckts "inte var stor").

                                                ~ Min mor (hon med vattenballongen)

Sen när kan man inte vara söt bara för att man är stor och vad är det för jävla skit regel? Vi kollade på QX Gay galan igår där Sarah Dawn Finer uppträde. Hon är grymt söt och hennes röst, gosh!

Klippet är dock inte från Gay galan. Hittade inget där ifrån.

De där orden, de satte sig och fastnade. Det sitter i huvudet men det gör ont i hjärtat.

I torsdags när vi hade muntligt NP i svenska så fick vi lyssna på några texter som vi sedan skulle diskutera två och två. Det var en av dem som jag fortfarande går och tänker på, ett bevis på att världen måste göra förändringar. Texten handlade om en tjej, låt oss kalla henne Lina, som blev mobbad för att hon en gång stått upp mot mobbarna som mobbade en annan tjej innan. När Lina fyllde år så blev hon tvingad att ställa sig i en iskall dusch med kläderna på men skolan skyllde detta på ”tradition”. Men när blev trakasserier och förolämpningar tradition? Hon blev så grovt misshandlad att hon nu är förlamad i benen, hon kan inte gå längre. Ambulansen hade kommit och hämtat henne flera gånger men när hon tog upp det med Skolverket kallade de det för ”olyckshändelser”. Jag har nog aldrig blivit så förbannad i hela mitt liv. Hör de själv hur det låter? Varför gör de då ingenting åt det här? Varför försvarar de sådana här handlingar? Jo, för det är lättare. De orkar inte ta tag i det så de finner utvägen i att vända andra kinden till. Det sämsta man kan göra mot ondska är att inte göra någonting alls. Det är nog det som är värst. Jag är precis som dem. Jag står, precis som Skolverket, passivt bredvid och ser på när det händer. Enda skillnaden är att jag inte väljer att befinna mig i den här positionen. Jag väljer inte att vara maktlös. Jag hade nog inte kunnat leva med mig själv om det var jag som satt och tog alla dessa idiotiska beslut. Åh, jag önskar det var jag för då skulle det se annorlunda ut.

Det enda ord som egentligen slår mig när man pratar om det här är ”varför”. Varför mobbar man? Varför tar inte Skolverket tag i det? Varför tar inte någon tag i det, vem som helst? Varför tar inte alla tag i det? Varför ser man inte hur fel det är?

Jag vill så gärna hjälpa. Jag vill hjälpa den som blir så brutalt mobbad att den förlorat hoppet. Jag vill hjälpa den som känner sig förtryckt.

Jag tror egentligen inte det är slagen som gör mest ont. Jag tror att rädslan blir så outhärdlig att man börjar ifrågasätta om man förtjänar den behandlingen. Jag tror att det är känslorna som är det mest plågsamma. Jag vill så gärna bota de känslorna. Jag vill skänka pengar men har inga. Jag vill starta en insamling men vart börjar man(?). Jag vill jobba för Friends eller Bris men har inte åldern inne. Så här står jag, passivt och hjälplös.

En grej måste jag göra väldigt klart. Vuxna och människor i allmänhet pratar om att mobbning är en naturlig del av skolgången, att alla någon gång blir retade. Det är det inte! Mobbning är allt annat än naturligt. Och om alla nu går igenom det, varför gör vi inte något åt det så att ingen behöver gå igenom det. Så mycket smärta som det medför, man får inte ut något bra ur det, inte äns mobbarna. Jag förstår inte att vi låter detta ske när det skulle vara så enkelt att kämpa emot det. Det är inte deras kamp, det är vår, allas.

Jag hatar det här! Jag hatar att det måste vara så här!

Orden tar slut. Vad finns det mer att säga?