...hur jag nu ska orka med den men det fixar sig, det brukar göra det. Så, nu ska jag gå och lägga mig. Åh, vad skönt det lät!

Vi hörs väll :)

Tänkte bara påpeka att jag ÄLSKAR när datan laggar sönder! Har inte gjort någonting på youtube på typ fem månader nu och när jag väl försöker så ska helvetet krångla... så jag vet inte om det blir något med det idag. Fan!

Hej på er.

Haha, har så kul åt att jag skriver om mat hela tiden. Just nu fixar jag käk, pommes och hamburgare, för det är det enda jag kan göra själv :)

Ska försöka spela in till youtube sen.

Jag åter kommer...

Bara kände för att göra ett inlägg, lite plötsligt så. Har suttit och kollat och lyssnat på videoklipp på youtube, i timmar nu. Måste vara för det tidigare inlägget. Blev så sjukt sugen på att sjunga, har precis lärt mig en ny låt på gitarren (som förhoppningsvis kommer upp på youtube på måndag, ska försöka) men jag kom också på att det inte är väldens bästa idé att spela gitarr och sjunga när mamma ligger i sovrummet bredvid och sover för att hon ska upp vid 05.00 imon, eller ja, idag, så det blev inget med det nej. Klockan är ju trots allt tjugo i två. När vi ändå är inne på det, lite halvt, jag hoppas ni har varit inne och kollat på mina videos som just nu faktiskt finns uppe på youtube. Har inte uppdaterat på fem månader och jag skäms men jag hinner verkligen inte. Aja, vet själv hur tråkigt det är när bloggare beklagar sig för sådant som är för sent och som de egentligen inte hinner med, så jag ska sluta med det.

Nu går jag och lägger mig istället. Sov gott, godnatt!

Det blir helt plötsligt så svårt att hitta ord.

Musik är så mycket mer än bara några streck på ett papper och en not här och där. All känsla bakom den. Jag menar, tänk så många gånger man har citerat en rad ur sin favorit låt, precis som om den var skriven just för en själv. Alla gånger då en enda mening vänt hela ens värld upp och ner. Då man når sin svagaste punkt och gråter även ifall det inte finns någon anledning, man bara gråter för att det blir så självklart i just det ögonblicket. Nu kanske bara det är något fel i mitt huvud men har ni aldrig känt så?

Jag är så otroligt tacksam för alla gånger musik har rest mig och hjälpt mig upp på egna ben igen. Då den har gett mig styrka att inte le, men fortsätta. Den kan inte göra allt, men det lilla som gör något alls, det blir så mycket.

Jag tror ni tycker att jag gör det här till en för stor grej, att jag överdriver... men grejen är den att när jag känner mig hjälplös och långt bort ifrån resten av världen så är musiken svaret på alla frågor (och ja, jag inser hur lam jag låter). Jag kan inte svara på vad musik är, men jag kan berätta vad den betyder för mig. Musik för mig är... perfekt. Inte brutal och inte blyg. Den tar precis den plats som finns kvar att existera på.

När jag tänker på min framtid är det så mycket som är oklart. Vad jag ska bli och hur jag ska bli det. I skolan får vi nu den frågan konstant - vad vill du bli, vad och var ska du studera? Det är frågor jag inte har svar på ännu, bara stödord. Musik. Jag har insett att så länge man gör någonting man trivs med, något man står ut med att tänka på på morgonen och till och med blir glad av, det är något man ska göra resten av livet. Och så länge jag har kvar den här delen av mig själv, så klarar jag mig fint. För mig finns det inga alternativ, musik är allt jag vill göra och bli. Så är det bara, punkt slut.

Jag hoppas att du, ifall du inte gjort det någon gång, hittar en låt som får hela din värld att verka tillgänglig, inom räckhåll. Får allting att bli självklart, självklart att du ska finnas just här och att detta är nuet. Jag hoppas du får känna den där känslan av perfektion, då ingenting annat betyder något men fortfarande finns där. Du förstår allt och klarar av det! Det är som när du söker något och hittar det, precis i den stunden då du behöver det som mest. Det kommer inte plötsligt men du har inte heller väntat på det. Det perfekta "lagom-ögonblicket" som ändå tar dig med storm.

"God bless the broken road that let me straight to you" - Rascal Flatts

Jag menar, vilket geni kom på den meningen egentligen, det är som...äh, jag vet fan inte. Otroligt!

Nu ska jag gå och göra eller säga något riktigt ytligt och ogenomtänkt för annars blir jag knäpp.

Hej, hallå och tja!

Jag är så mätt på tårta att det är sjukt! Pappa blev 52 igår så idag var vi och åt middag hos farmor. Brukar alltid bli så där sjukt mätt efter sådana middagar. Alltid lika gott liksom :)

Annars har dagen varit seg, inte gjort någonting.

Och så var det en grej till, jag är sjukt ledsen för att mina inlägg blir så tråkiga pga det är så lite bilder. Jag är väll inte van vid att tänka på att fota allt jag gör så jag får inte med mig kameran eller så glömmer jag den eller så orkar jag inte. Det är så det brukar bli. På helgerna är jag dessutom ofixad och inte så värst foto sugen men jag ska försöka bättra mig.

Hejhej. Märkte att jag inte hade berättat om planerna för onsdag och torsdag men det var nog för att jag inte trodde det skulle bli så bra som det faktiskt blev. Är helt slutkörd nu men har det varit värt det? OHJA!

Det krånglade en massa i tisdags, om jag skulle med eller inte av personliga skäl men som tur var så trotsade jag alla odds om att det skulle bli tråkigt och krångligt.

De som var med, var hela min klass, våra handledare och så C91 (parallellklassen) och deras handledare. Klockan 08.45 rullade bussen och en halvtimme senare var vi framme. Alla tog sina grejer för att bädda upp i rummen. Alla utom jag, eftersom jag inte hade några planer på att sova där först... men vi kommer till det. När alla hade kollat in stället, dvs vandrarhemmet som vi skulle övernatta på, så möttes hela min klass utanför och körde dunkgömme (haha, låter otroligt töntigt när jag skriver det så här), kändes liksom som en självklar grej att fördriva tiden med just då.

Någon timme senare så sitter tjejerna i kanoter och killarna har fått på sig joggingskorna för vandring. Jag, Lovisa och Sanna var dock inte med och paddlade, hade varit en kul grej att prova på men nu blev det bara inte så. Så vi gick med killarna istället. Ibland förvånas jag av hur sjyssta (stavning?) de är. Svårt att tro när det finns så många andra som är svin. Aja, väl framme efter en enorm omväg så byter vi, killarna sätter sig i kanoterna och tjejerna vandrar iväg, denna gången den rätta vägen. Mina fötter värkte, magen kurrade och benen var som spagetti när vi var tillbaka där vi började men motionen var i alla fall inte fel. Eftersom alla var utmattade efter denna turen så kurade vi ihop oss på någons rum och bara snackade ett tag innan det var mat. Korv och pasta.

Senare på kvällen så mös alla ihop det, berättade spökhistorier, andra historier och visade upp danser och sådant trevligt. Åh så mysigt det va! Ännu senare så tog jag Linn i armkrok och gick en sväng för att se om folk fortfarande levde och jadå, det gjorde de. Vi hittade några killar som fortfarande hade kvar energin så vi gick runt och hade det allmänt roligt, eller okej, lite mer än allmänt.

Lärarna hade kommit föbi tidigare under kvällen och sagt att alla skulle vara på sina rum vid 24.00, var nog två som höll sig till reglerna. Medans de två låg och sov så satt häflten av oss andra nere och spelade klädpoker och resten var nog inne på någons rum och bara chillade. SÅ SJUKT KUL!

När vi hade kommit till Korrö på morgonen så hade vi fått veta våra rumsnummer och rumskamrater, jag skulle sova med Linn, Elin och Lovisa. Men eftersom Linn hade varit en av de två som gått och lagt sig vid tolv så ville vi inte gå in där och stöka runt så hon skulle vakna, så jag, Sanna och Elin bestämde oss för att krascha i Leon, Marcus och Finns rum. Ludde skulle också flyttat ner dit men han banga i sista minuten. Killarna fick sova i våningsängarna medan vi tjejer bar in madrasser och la oss på golvet. Jag somnade någon gång runt 02.30 och de andra en kvart senare eller så.

Alarmet ringde idag vid 07.30, inte världens skönaste känsla så vi låg kvar till 07.50 men drog oss sedan upp och klädde på oss för att äta frukost. När det var avklarat så började vi städa. Madrasserna skulle tillbaka till sina vanliga platser, dammsugarn skulle göra sitt och allt skräp skulle slängas. Sedan var det bara att vänta på bussen som skulle tillbaka till skolan. Där skulle vi kolla på film i två timmar men eftersom jag kände mig halvt död så la jag mig raklång över stolarna och sov igenom två tredjedelar av filmen. Sen fick man äntligen gå hem, där jag skulle fortsätta sova, haha.

Eftersom jag inte fick med mig min kamera så får jag vänta på de som hade med sin ska kunna skicka bilderna till mig. De kommer upp så fort jag fått dem.

Nu har jag precis kollat färdigt på idol och ska gå upp och duscha. Måste vara lite extra fräsch imon efter två dagars skabb. Vi hörs väll.

Hallå! Allting är precis som vanligt här, så jag har inte så mycket att skriva om. Gud, det där lät tråkigt... Är nog inte lika trist som det verkar men det liksom rullar på bara.

Blev inte mycket skrivet idag men jag måste kila för nu börjar idol... och så måste jag gå och ringa min lärare... wohoooooooooooooo!