Ursäkta, men vad tänker man när man går ut så här? Åh jag dör, så fult det är. Hur kan man missa att det är två stora, feta tyglappar som hänger ut ur byxorna? Ska det vara så svårt att bara klippa av dem? Finns inget jag störde mig så mycket på som det här under sommaren.

Bara en liten snabb åsikt.

Ibland får jag bara nog men sedan faller jag lika snabbt tillbaka dit jag började. Jag orkar inte höra fler historier om hur sårade tjejer är för de börjar bli förutsägbart. Jag har aldrig varit med om ett förhållande som slutat lyckligt eller som har den där "leva-lycklig-i-alla-sina-dagar-känslan". Jag börjar bli så van vid att ha de där samtalen då det slutar med att antingen mina vänner eller jag hamnar i armarna på varandra med mascara fläckar på axlarna. Lyckas ni hitta den näst intill perfekta så ska ni få pris... han behöver inte äns vara parfekt, bara på gränsen. För att inte göra er besvikna så kan jag ju lika gärna nu avslöja att han inte finns! I början är det alltid glatt, pirrigt och fint men vänta ett halvår eller så... I'm telling you, det slutar aldrig bra. Jag hatar att säga det här men... jag har slutat tro på kärlek. Jag säger inte det bara för att dra uppmärksamhet till mig och buhu, alla ska tycka synd om mig. Jag säger det för jag tror inte på det helt enkelt. Jag ska göra det enkelt för er, jag drar det exempel för exempel:

1. Okej, så du har hittat han som får ditt hjärta att slå så att det känns som om det ibland ska hoppa ur kroppen. I början, som jag sa innan, så är allt fint och så men efter sex månader så är han otrogen.

2. Okej, så han har inte varit otrogen hittills och det är ju bra men då kommer ni säkert ha ett fånigt gräl som blommar upp till något liknande andra världskriget och ni gör slut för det.

3. Inget av det tidigare har hänt er och allt rullar på ganska bra. Då kommer antingen du eller han på att ni aldrig kommer få uppleva den där sköna, pirriga känslan som man har i början av ett förhållande och längtan till den får er att bryta det ni har.

4. Om ni inleder ett förhållande som grundades på vänskap så brukar det aldrig sluta som det började, med vänskap. Ni gör slut (av någon anledning) och hittar aldrig tillbaka till varandra, varken på vänfronten eller på det som brukade leda till ett förhållande.

5. Jag orkar inte dra ALLT som kan hindra eller avsluta er relation så om vi snabbspolar lite istället då... Om ni lyckas med det omöjliga och håller er borta ifrån allt detta. Ni gifter er, skaffar barn och köper hus i förorten och undviker alla problem som jag inte äns har nämnt. Ni lever helt enkelt lyckliga i alla era dagar (pfft)... tills en av er dör. En av er blir ändå lämnade kvar med sorgen. Det slutar ALLTID med att någon förlorar åtminstone en liten del av sitt hjärta. Någon hamnar alltid i den där positionen då man tappar allt grepp om livet och förlorar sinnet som leder en på rätt väg. Someone always gets heartbroken.

Jag menar inte att detta är värt att ge upp allt hopp för men man måste vara medveten om att ingen kan komma in i ens liv på det sättet utan att ta smärtan med sig. Alla år av glädje väger säkert upp till de kommande i sorg men vill man verkligen utsätta sig själv för detta? - Det spelar egentligen ingen roll, för hur man än gör så förlorar man. Blir man aldrig kär så får man aldrig uppleva det som alla pratar om, det där fantastiska som man inte kan sätta ord på. Så mitt förslag är att bara go with the flow... Bara flyta med och låta livet rulla på. Vara ledsen när man känner för det men sedan skratta som bäst när allt är som bäst.

Hela mitt meddelande med det här var egentligen: "killar är svin" men jag antar att det inte passar in så bra just nu. Jag lever dock efter det, mitt motto liksom. Låter bra dystert men eftersom jag har fått tömma "emo delen" i mitt hjärta så får ni inte höra någonting liknande det här på ett tag, det kan jag lova.

Nu börjar idol så jag antar att vi hörs en annan gång, då ska jag vara på bättre humör också, haha.

Misery - Maroon 5

Okej, så rubriken var egentligen bara en ursäkt för att få berätta för er vad som händer på fredag. Inget sådär jätte speciellt men mysigt till tusen. Jag ska med Julia hem (som typ alla andra fredagar kom jag på) och så ska vi ha filmmaraton, sitta uppe jätte länge och bara kolla på film, antagligen snacka en jäkla massa, om allt. Jag spenderar natten där och sedan på lördagen så åker vi in till stan och fyndar där i några timmar. Så sjukt mysigt! Längtar så jag bara... ååååh.

Eftersom jag tycker hjärtat mitt är så sjukt vacker så får ni henne på bild.

Lägg märke till klubban! Fick den av Julia och Anna när jag fyllde fjorton och lite annat sådant smått och gått, haha. Dom är för söta dom.

Väntar på att min kopp ska bli klar...

Hej hopp gummi...banan :)

För tillfället är allt som det ska eller brukar kanske är ett bättre ord.

Tråkigt har jag, läxor också och dem jag inte äns har med mig hem. FINT!

Nu ska jag äta. Skriver något mer intressant och meningsfullt senare, förhoppningsvis.